Hemma på scen i New York City

Louise Halvardsson på scen i New York. Foto: Aliah Rosenthal

Louise Halvardsson på scen i New York. Foto: Aliah Rosenthal

Där det finns poesi finns mitt hem. Förra veckan stod jag på scen i New York City. Innan jag hittade till the Bowery Poetry club kände jag mig lost, hade inte pratat med någon förutom mina släktingar som var med på resan. Mitt intryck av New York var ”too much” av allt. Skyskrapor, trafik, mat, människor. Men på the Bowery kunde jag andas igen. Även om jag tappade rösten …

Det pågick en festival som hette Beat & Beyond, till de gamla beatpoeternas ära. Först lyckades jag få plats på scen tack vare att jag lovade en dikt på svenska. Men jag hann inte mer än ett par rader av Hål förrän jag tappade rösten …

Fast jag fick revansch. Jag anmälde mig till Poetry Slam lite senare i samma lokal och körde dikten Splitting up. Det blev inget av själva slammet på grund av för få anmälda, istället blev det en sprudlande öppen scen. Plötsligt var hälften av publiken villiga att hoppa upp och läsa. Träffade folk som hade träffat storheter som Allen Ginsberg i verkligheten!

Förut när jag fått frågan var som är mitt hem har jag svarat ”skogen i Småland” eller ”havet i Brighton”. Nu vet jag att poesin är mitt hem. Och speciellt spoken word-scenen där jag var jag än befunnit mig i världen träffat bra människor. (Hello Aliah and Gabriella and the fantastic barman!)

Känslofyllda dikter i Floda

Som med alla jobb finns det bra och dåliga dagar. Igår var en bra dag. Eleverna i 7F och 8F på Alléskolan i Floda var grymma på att skriva dikter. Redan innan jag var där för att inspirera dem med min poesi/spoken word-workshop. Temat vi körde var känslor. (Klicka på cirklarna för att läsa dikterna.)

Poesidusch i Trollhättan

Version 2

Eftersnack efter mitt poesi/författar-performance på N3 i Trollhättan.

Det är inte helt lätt att stå på scen när publiken är utspridd i alla hörn som finns. En del sitter och pysslar. Andra tittar på böcker. Några har precis dansat. Många är på väg ut genom dörren.

”Dom fick sig i alla fall en poesidusch” sa en av arrangörerna av Skaparlördag på N3 i Trollhättan.

Och ja, så kändes det faktiskt. Som att jag stänkte ord på publiken. Plus att det är en fantastisk känsla när någon som är på väg ut stannar till en stund och riktar blicken rakt mot scenen.

Skolmat och poesiprat

IMG_6378Nej, jag har inte blivit matbloggare. Jag måste bara lyfta fram skolmaten på Kungshögskolan i Ljungby. Den vegetariska cannellonin smakade lyx jämfört med de eviga potaisplättarna från min egen högstadietid.

Men jag var inte i Ljungby för att äta cannelloni. Jag var där för att hålla i en inspirationsföreläsning om Spoken Word och Poetry Slam. En elev undrade om det inte var jobbigt att tala inför en massa folk. Jag tyckte det var värre att sitta vid lärarnas fikabord och försöka småprata. För då hade jag ju inte övat på vad jag skulle säga.

Poetisk Mens på Café Hängmattan

DSC_4510Mens i media är kvällens tema på FeministBar. Kom till Café Hängmattan klockan 18 för att lyssna på föredrag, poesi-performance och musik.

Jag och Henke bjuder på delvis nyskrivet material. Bilden är från vårt performance med SmutsKultur och Dammrotta Hammok i söndags.

Foto: Hanna Eliasson