Poesi är konst

img_5962En vecka i Ale kommun med ”bambamat”, sjundeklassare och poesi. Jag är helt slut, men det var det värt. Jag har fått höra så många coola, bra, fina, sorgliga och roliga dikter. I vissa klasser provade jag att låta eleverna skriva med färgpennor för att komma bort från stelhet och korrekthet. Poesi är mer som konst än svenska. Tycker jag i alla fall.

Här är en dikt av Leona på Aroseniusskolan:

Jag känner blickarna i ryggen
Jag känner att jag blir automatiskt varmare
under skoljackan
Bara för att jag går och bär
på en innebandyklubba
– det som jag älskar
så måste alla stirra på mig
som om jag bara på en skylt
där det står:
”stirra ihjäl mig”
Jag är trött
på alla blickar.

Jättetack till alla smarta sjuor på Bohusskolan, Da Vinci-skolan och Aroseniusskolan! Och tack till lärarna som fick agera tidtagare och poängräknare när vi lekte Poetry Slam. Ett plus var också att ”bambamaten” var god!

På torsdag håller jag i en workshop för ungdomar på Biskopsgårdens bibliotek i Göteborg. Kanske ses vi där …

Annonser

Författardrömmar på Alléskolan i Floda

IMG_5880Det du skriver idag kan vara början till en roman som blir klar om tio år. Tio år är en evighet om du går i högstadiet. Så kändes det för mig i alla fall. Men jag hade aldrig kunnat gissa att vissa av mina dagbokstexter från tonåren skulle gå att använda i min debutroman flera år senare.

Förra veckan höll jag i  skrivar-workshops på Alléskolan i Floda. Jag berättade om hur du kan bygga upp en roman och vikten av att blanda action med reaction. Det vill säga om det händer väldigt mycket måste du som författare ge dina karaktärer tid att reagera på det som händer. Och tvärtom så klart, ifall du har långa beskrivande stycken där personerna i boken tänker en massa, kanske du behöver slänga in en mer fartfylld scen.

Förutom roman- och berättelseskrivande fick eleverna prova på att skriva dikter och det gick förvånansvärt bra. En grupp skrev om skolmaten, en annan om Hollywood-drömmar och ett gäng skrev om sina katter – som ser ut som ihopvikna paket när de sover.

Fantasi hade de blivande författarna/poeterna i överflöd och jag önskar dem lycka till!

Mer om mina författarbesök/workshops här.

Frivillig husarrest

IMG_4495Fyra dagar utan smink, smycken och BH. Klädkod: pyjamas och raggsockor. Minimal kontakt med civilisationen och cyberspace.

I fyra dygn har jag befunnit mig i frivillig husarrest. Det var min vän, författarkollega och idol Sara Starkström som myntade begreppet för ett par år sen då hon låste in sig i sin lägenhet för att skriva en roman.

Replacing Angel

Strax innan jul då jag gick igenom vad jag åstadkommit under 2013 kände jag mig nöjd med allt utom en grej. REPLACING ANGEL-manuset. Boken har varit klar ett bra tag, men eftersom Svenglish-projektet kom emellan och jag dessutom bestämde mig för att skriva på svenska istället för engelska har inget hänt. Så jag gjorde slag i saken, tittade i almanackan och såg att början på januari verkade lugn och skrev in REPLACING ANGEL-time i kalendern.

I fyra dagar och nätter har jag putsat på språket, bytt kapiteltitlar och gjort nya styckeindelningar. Och skrivit om den allra första meningen. Nu är jag klar. Nu jädrar ska REPLACING ANGEL ut i den svenska förlagsvärlden och 2014 ska bli året då jag gör comeback med ett nytt bokkontrakt.

Verkliga världen vs. Romanernas land

Nu sitter jag på tåget från Smålandsskogen till Göteborgsstaden. Jag är nervös. Visserligen har jag varit frivilligt arresterad i endast fyra dagar, men det känns jobbigt att behöva ta itu med den verkliga världen igen. Jag mjukstartade genom att logga in på Facebook precis innan jag åkte. Fast efter fem minuter var jag tvungen att logga ut igen för jag fick magknip och kände mig illamående. Jag orkade inte ens svara på positiva meddelanden och kommentarer. Min hjärna är fortfarande bortkopplad och avkopplad, långt inne i romanernas land.

Blodet droppade under Författarföreställning på Brinellgymnasiet

IMG_4138Prata om Poetry Slam, din skrivprocess och om ditt svengelska projekt. Det var de önskemålen svensklärarna på Brinellgymnasiet i Nässjö hade när de bjöd in mig till författarbesök.

I vanliga fall brukar jag mest föreläsa om identitet och samlevnad med utgångspunkt i Punkindustriell hårdrockare med attityd.

Föreställning istället för föreläsning

Nu kände jag att det var dags att göra något annorlunda. Både författarbesök och föreläsning var begrepp jag var trött på, så jag bestämde mig för att göra en föreställning baserat på tre olika versioner av mig själv. En idé som jag först lekte med under ett gig i Gävle.

IMG_4147Mig själv, Louise

Jag började med att vara mig själv. Louise som bor i Göteborg och tävlar i Poetry Slam. Jag framförde ett par dikter, bland annat Nej! som handlar om min ilska över rättsosäkerheten i våldtäktsfall och jag pratade även om olika typer av dikter och om hur ett Poetry Slam går till.

Amanda – mitt alterego från Punkindustriell hårdrockare med attityd

IMG_4170Jag lämnade sen över ordet till Amanda – mitt alterego från tonårstiden. Hon läste upp ett par ångestfyllda stycken ur Punkindustriell hårdrockare med atittyd och pratade om hur det var att skriva den. Om alla känslor i magen som hon var tvungen att spy upp.

Mitt under en av föreställningarna skar hon sig på ett papper och blodet droppade på golvet … Men Amanda blev mer förtjust än förfärad och stoppade fingret i munnen. (Det hade inte Louise gjort.)

IMG_4227

Lou Ice – mitt engelska alterego

Till slut var det dags för Lou Ice, mitt engelska alterego att göra entré. ”If you step on me I crack, but if you smile at me I melt.” 

Hon spände blicken i eleverna och försökte lura i dem att hon var från Brighton, England, men erkände ganska snart att hon trots allt var svensk. Och att hon nu bodde i Sverige på grund av en 30-årskris, en 30-årskris som resulterade i Svenglish-projektet.

IMG_4249

World Toilet Day

Vad Lou Ice inte visste var att det var World Toilet Day, en dag då det uppmärksammas att det är många människor på vår jord som lever utan toalett eller i mycket dåliga hygieniska förhållanden.

Så det var ganska passande att hon pratade om engelska toaletter. Om myten att alla engelska hem har heltäckningsmatta i badrummet. När hon gjorde sitt svengelska projekt var det ingen av de femton engelska deltagarna som hade heltäckningsmatta på toan. (Däremot har hon tidigare bott i flera hus där heltäckningsmatta funnits.)

IMG_4277

Omplåstring

Fyra olika grupper med klasser från blandade program – alltifrån stylister till ekonomer fick lyssna på mig, Amanda och Lou Ice. Efter fyra föreställningar var jag totalt utpumpad och blodig. Men som tur var kom en mycket snäll svensklärare med ett plåster. Och min egen gamla svensklärare var också där och kramade om mig. (Hon var jätteschyst. Vi fick skriva dagbok på hennes lektioner ibland och den dagboken har jag kvar och läste en bit ur …) En känslosam dag minst sagt.

Jag är glad att det funkade att göra en föreställning istället för en föreläsning och lärarna sa att mycket av det jag pratade om skulle de ta upp i undervisningen. Mina retoriska knep till exempel. Knep jag inte var medveten om att jag hade … (Det var verkligen inte meningen att skära mig på papper precis innan jag började prata om ”sår” och ”plåster” som metaforer för att skriva om jobbiga och bra saker!)

Jantelagen

Nu känns det som om jag skrivit en recension av min egen show och jag börjar genast oroa mig för vad andra ska tycka. Vem tror jag att jag är? Men jag tänker inte låta Jantelagen bryta ner mig. Jag har jobbat hårt i flera månader för att förverkliga den här föreställningen. Här finns en annan av mina dikter som handlar om just Jantelagen.

Tack alla elever och personal på Brinell som lyssnade! Våga gå era egna vägar i livet och plåstra om varandra när det behövs …