Toapapperspoesi i Lilla Edet

Version 2

Kylskåpspoesi har funnits länge. Nu finns det även toapapperspoesi. Förra veckan fick deltagarna i min workshop på Lilla Edets bibliotek skriva dikter på toapapper. Jag hade egentligen planerat något helt annat som uppvärmningsövning, men eftersom Lilla Edet är känt för toapapperstillverkning tyckte jag att det passade.

Jag var också inspirerad av konstnären Inge Schiöler. För ett par månader sen såg jag filmen Ett nytt liv – om konstgruppen Göteborgskoloristerna. När Inge Schiöler låg inlagd på mentalsjukhus – som det kallades då – gjorde han teckningar på just toapapper. Och han tiggde pennor av personalen som använde olika färger när de skrev ner observationer i sjukjournalen.

Min workshop var en del av Lilla Edets kulturvecka och på morgonen hälsade jag på niorna på Nya skolan. Men då hade jag tyvärr inte kommit på idén om toapapper.

Mer info om mina workshops finns här.

Annonser

Poetisk Mens på Café Hängmattan

DSC_4510Mens i media är kvällens tema på FeministBar. Kom till Café Hängmattan klockan 18 för att lyssna på föredrag, poesi-performance och musik.

Jag och Henke bjuder på delvis nyskrivet material. Bilden är från vårt performance med SmutsKultur och Dammrotta Hammok i söndags.

Foto: Hanna Eliasson

SmutsKultur + Dammrotta = sant

Smutskultur-Web-361På söndag intar ett gigantiskt självkramande odjur med sex huvuden scenen på Hammok i Göteborg. Detta odjur föddes efter att SmutsKultur och Dammrotta beblandat sig med varandra. Förvänta er teatralisk poesi, poetisk musik och alla korsningar där emellan.

 

Klockan 20.00 (kom i tid!) på Hammok, Karl Johansgatan 11, Majorna

Poesiafton på Hammok Paradise Box – event på Facebook

Foto: Jenniann Johannesson

Turfinnen tog mig till årsfinal!

IMG_6089”… för att påminna sig själv om att hon är attraktiv och älskad
trots akneärr och raggarsträng
Jag är hon som plockar poäng i uppförsbackar”

-ur dikten Jag är hon som springer till spårvagnen

Det är patetiskt. Trots att jag är 32 år och har jättemånga vänner och kärlek och allt får jag fortfarande ångest när finnarna invaderar mitt ansikte. Och varför en finne på hakan just när det är höstfinal i Göteborgs Poetry Slam? Den lyste ilsket röd trots att jag försökte måla över den med nåt gammalt täckstift som jag hittat i byrålådan. När jag beklagade mig i ett SMS till en av mina poetsystrar i SmutsKultur skrev hon ”Det är en turfinne ju!”

Och det stämde. Av alla åtta poeter som kvalat sig fram till höstfinal kom jag tvåa och gick därmed vidare till årsfinalen 12 april! Hurra hurra! Och om jag är en av de fyra bästa just då kommer jag att gå vidare till SM…

Slam handlar mycket om tur. Om du har decimalerna och jurygrupperna på din sida. Om de andra poeterna kör på säkra kort eller är modiga och vågar prova nya dikter som de kanske inte kan lika bra.

I våras efter att jag skrivit uppsats om Poetry Slam kände jag en stor distans till fenomenet. Och tyvärr har jag kommit fram till att om det går bra, det vill säga om några random personer i publiken ger dig höga poäng är det jätteroligt. Om de ger dig låga poäng, för att dina dikter eller du som person inte faller dem i smaken, är det inte lika roligt.

Men vad som driver mig att fortsätta är att slamscenerna är bra scener att synas på. Det kommer alltid mycket publik och du träffar oftast bra människor. Det är en arena där du kan uttrycka något du känner starkt för med ord, röst och kropp. Förutom spårvagnsdikten körde jag dikter om min brevväxling med försäkringskassan, att släppa på rädslor och att vara arg över att inte kunna bli arg.

Riktiga Kvinnor av och med SmutsKultur

1797964_288389151359768_4507781854996288313_nNu är den här! Föreställningen Riktiga Kvinnor av och med SmutsKultur. Vi hade smygpremiär på Luften är Fri-festivalen på Frilagret, men nu är showen nästan en timma lång och det kommer bjudas på många överraskningar. Både dikt- och biktinslag utlovas.

Onsdag 19 nov, kl. 19 på Högsbo bibliotek, Axel Dahlströms torg. Det är gratis. Och du får en goodie-bag (på egen risk).

Mer info här

Metaforbrottning är här för att stanna!

81

Foto: Jarmo Väyrynen

Vad sysslar du med då? Jo, jag håller på med Metaforbrottning … Detta fenomen har upptagit en stor del av min tid i år. Förrförra veckan var jag med och arrangerade en Metaforbrottningsgala i Domän Gatans Salonger på Bengans i Göteborg.

Tidigare har jag själv brottats som Backpackia, världens mest vilsna ryggsäcksresenär, men nu var jag Ceremonimästare för första gången i en mycket tuffare skepnad, nämligen SunkPunkaren. (Som ni kan skymta i bakgrunden, femte från vänster.) Jag lyckades så bra med att kliva in i min roll att en person i publiken inte kände igen mig nästa dag! Vid min sida hade jag domaren Intelligentia de Lux (längst ut till höger) och utan henne vet jag inte hur det hade slutat …

Metaforbrottning är något av det roligaste och läskigaste jag har prövat på, men modigast av alla denna galakväll var de sju helt nya metaforbrottarna: Svärtaren, Viktiga Viktor, Serietecknaren, RegelryttarenMaloma van der Phallos, Rutger Rötschlamm och Agda den Oemotsagda.

Fler foton från kvällen finns här.

Ni som missade galan får snart nya chanser att uppleva Metaforbrottning, kolla här.

Politisk Poesi – från Litteraturhuset till Loppis

IMG_5872Politisk poesi behövs mer än nånsin. Jag har aldrig utgett mig för att vara en politisk poet, men jag har blivit det av bara farten genom att uttrycka vad jag tänker och tycker och känner inom vissa ämnesområden.

I söndags uppträdde Louise & Henke (plus Isak Struck som gästartist) på Silenkollektivets Loppis i Göteborg. Vi körde bland annat dikter om soffliggning. Kanske vi inspirerade någon att gå till vallokalen i sista sekund …

IMG_5850I lördags var det Politisk Poesi på Litteraturhuset och då framförde jag främst feministiska dikter, bland annat Ta för sig och ta platsFast det egentliga temat för dagen var möte Kambodja-Sverige, på bilden läser Kho Tararith upp sin poesi på sitt hemspråk medan Anna Mattson tolkade till svenska.

Jag var även med i en paneldebatt då vi diskuterade om poesi kan spela roll. Det tror jag absolut, även om valresultatet inte föll mig i smaken. Om bara en enda människa blir drabbad av det du skriver har du gjort en skillnad i världen.

Att vara en politisk poet är att kunna röra sig i olika slags rum. Från Litteraturhus till Loppis. Men i Kambodja är det inte lika självklart. Heng Sreang,ordförande i PEN Kambodja pratade om hur poeter i hans hemland var tvungna att använda sig av fejkade namn för att kunna publicera det de skrev på nätet.

Vad Athena Farrokhzad sa i sitt sommarprat om att prata politik istället för att prata om träd har nog hänt mig rent praktiskt. Istället för att bara skriva dikter om min egen navel skriver jag även om saker i ett större perspektiv.