Punkindustriell hårdrockare med attityd fyller 10 år!

Idag är det tio (!) år sedan jag debuterade med Punkindustriell hårdrockare med attityd. Den 14 september 2007 var i alla fall datumet för min releasefest som hölls på Midsommarkransens taverna i Stockholm. Jag var 25 år och ägde hela världen. Det var i alla fall så det kändes.

På bilden till vänster är det fortfarande 2006. Jag sitter i mina föräldrars bil i mormors garage. Mormor lever fortfarande och farmor också. Det är mormor som tar bilden. I påsarna ligger tio postpåsar och i postpåsarna ligger mitt nära 300 sidor långa manus. Jag är tillfälligt hemma från England och jag är på väg till posten.

Jag kände ingen i förlagsbranschen, hade inga kontakter. Jag skickade manuset på vinst och förlust till tio förlag. Redan efter en månad svarade Författarhuset att de ville ge ut min bok. Jag tackade ja och resten är historia. Några månader senare vann jag Författarförbundets debutantpris Slangbellan för bästa ungdomsroman. Mormor var kanske lite stolt men hon förfasades över att jag kunde så många fula ord. (Och när jag läste om boken i somras märkte jag att den inte är helt PK längre …)

Nu är Punkindustriell hårdrockare med attityd slutsåld både på Författarhuset (som lagt ner sin verksamhet) och på En bok för alla (som gav ut boken i pocket 2009). Men om du vill skaffa dig ett ex innan boken försvinner helt kontakta mig på louise.ha@gmail.com
Jag bjuder på portot året ut!

Till sist: TACK SOM FAN (för att citera Dregen) till alla er som har stöttat mig under mitt liv som författare. Alla ni som har trott på mig, läst mitt manus, köpt min bok, skrivit beundrarbrev, bett om autograf, kommit fram på stan och sagt hej och hejat på när allting känts jobbigt.

Annonser

Författardrömmar på Alléskolan i Floda

IMG_5880Det du skriver idag kan vara början till en roman som blir klar om tio år. Tio år är en evighet om du går i högstadiet. Så kändes det för mig i alla fall. Men jag hade aldrig kunnat gissa att vissa av mina dagbokstexter från tonåren skulle gå att använda i min debutroman flera år senare.

Förra veckan höll jag i  skrivar-workshops på Alléskolan i Floda. Jag berättade om hur du kan bygga upp en roman och vikten av att blanda action med reaction. Det vill säga om det händer väldigt mycket måste du som författare ge dina karaktärer tid att reagera på det som händer. Och tvärtom så klart, ifall du har långa beskrivande stycken där personerna i boken tänker en massa, kanske du behöver slänga in en mer fartfylld scen.

Förutom roman- och berättelseskrivande fick eleverna prova på att skriva dikter och det gick förvånansvärt bra. En grupp skrev om skolmaten, en annan om Hollywood-drömmar och ett gäng skrev om sina katter – som ser ut som ihopvikna paket när de sover.

Fantasi hade de blivande författarna/poeterna i överflöd och jag önskar dem lycka till!

Mer om mina författarbesök/workshops här.

Boktips: Privat av Petra Revenue

IMG_5332Medan Knausgård behövde sex böcker för att berätta om sitt liv, lyckas Petra Revenue få sagt vad hon vill ha sagt i en enda bok. Och det är en bra bok. Faktiskt den enda skönlitterära bok jag orkat läsa (förutom poesi) samtidigt som jag har skrivit uppsats i etnologi om Poetry Slam.

Vad som gör Privat så bra är att författaren hela tiden reflekterar över det hon skriver och ifrågasätter vad det är för genre. Jag tycker att det är en slags dagbok, ett samtidsdokument över en konstnärs liv och privatliv. Revenue tar upp begreppet ”den personliga livslögnen” för trots allt skapar vi vår egen fiktion.

Det märks att författaren har studerat socialantropologi. Hennes resonemang är personligt vetenskapliga: ”I Paris kan man vårda fiktionen om Paris. Finns Paris överhuvudtaget kan man fråga sig, eller har vi skapat en gemensam berättelse om en poetisk fristad, vars gator de döda fortfarande drömmer om?”

Revenue tar sig stora friheter: spränger in en novell, återger dialoger och drömmar. Hon reflekterar över andra personliga fiktioner, bland annat Erica Jongs Rädd att flyga och Susanne Bröggers Creme fraishce.

Precis som Knausgård kretsar kring sin pappa i skrivandet, återkommer den tragiska figuren ”Pappa” i Revenues roman. Och det var så jag hittade Petra Revenue från början. Genom hennes verk ”Fysiska bevis” som var med i utställningen Love Explosion förra året på Konsthallen i Göteborg. ”Fysiska bevis” är en slags redovisning av föremål som har en koppling till konstnärens avlidna pappa. Men ännu större plats i boken tar Willy, ex-maken. Det är naket och ärligt och deprimerande och på samma gång en rolig läsupplevelse.

Frivillig husarrest

IMG_4495Fyra dagar utan smink, smycken och BH. Klädkod: pyjamas och raggsockor. Minimal kontakt med civilisationen och cyberspace.

I fyra dygn har jag befunnit mig i frivillig husarrest. Det var min vän, författarkollega och idol Sara Starkström som myntade begreppet för ett par år sen då hon låste in sig i sin lägenhet för att skriva en roman.

Replacing Angel

Strax innan jul då jag gick igenom vad jag åstadkommit under 2013 kände jag mig nöjd med allt utom en grej. REPLACING ANGEL-manuset. Boken har varit klar ett bra tag, men eftersom Svenglish-projektet kom emellan och jag dessutom bestämde mig för att skriva på svenska istället för engelska har inget hänt. Så jag gjorde slag i saken, tittade i almanackan och såg att början på januari verkade lugn och skrev in REPLACING ANGEL-time i kalendern.

I fyra dagar och nätter har jag putsat på språket, bytt kapiteltitlar och gjort nya styckeindelningar. Och skrivit om den allra första meningen. Nu är jag klar. Nu jädrar ska REPLACING ANGEL ut i den svenska förlagsvärlden och 2014 ska bli året då jag gör comeback med ett nytt bokkontrakt.

Verkliga världen vs. Romanernas land

Nu sitter jag på tåget från Smålandsskogen till Göteborgsstaden. Jag är nervös. Visserligen har jag varit frivilligt arresterad i endast fyra dagar, men det känns jobbigt att behöva ta itu med den verkliga världen igen. Jag mjukstartade genom att logga in på Facebook precis innan jag åkte. Fast efter fem minuter var jag tvungen att logga ut igen för jag fick magknip och kände mig illamående. Jag orkade inte ens svara på positiva meddelanden och kommentarer. Min hjärna är fortfarande bortkopplad och avkopplad, långt inne i romanernas land.