Punkindustriell hårdrockare med attityd fyller 10 år!

Idag är det tio (!) år sedan jag debuterade med Punkindustriell hårdrockare med attityd. Den 14 september 2007 var i alla fall datumet för min releasefest som hölls på Midsommarkransens taverna i Stockholm. Jag var 25 år och ägde hela världen. Det var i alla fall så det kändes.

På bilden till vänster är det fortfarande 2006. Jag sitter i mina föräldrars bil i mormors garage. Mormor lever fortfarande och farmor också. Det är mormor som tar bilden. I påsarna ligger tio postpåsar och i postpåsarna ligger mitt nära 300 sidor långa manus. Jag är tillfälligt hemma från England och jag är på väg till posten.

Jag kände ingen i förlagsbranschen, hade inga kontakter. Jag skickade manuset på vinst och förlust till tio förlag. Redan efter en månad svarade Författarhuset att de ville ge ut min bok. Jag tackade ja och resten är historia. Några månader senare vann jag Författarförbundets debutantpris Slangbellan för bästa ungdomsroman. Mormor var kanske lite stolt men hon förfasades över att jag kunde så många fula ord. (Och när jag läste om boken i somras märkte jag att den inte är helt PK längre …)

Nu är Punkindustriell hårdrockare med attityd slutsåld både på Författarhuset (som lagt ner sin verksamhet) och på En bok för alla (som gav ut boken i pocket 2009). Men om du vill skaffa dig ett ex innan boken försvinner helt kontakta mig på louise.ha@gmail.com
Jag bjuder på portot året ut!

Till sist: TACK SOM FAN (för att citera Dregen) till alla er som har stöttat mig under mitt liv som författare. Alla ni som har trott på mig, läst mitt manus, köpt min bok, skrivit beundrarbrev, bett om autograf, kommit fram på stan och sagt hej och hejat på när allting känts jobbigt.

Annonser

Blodet droppade under Författarföreställning på Brinellgymnasiet

IMG_4138Prata om Poetry Slam, din skrivprocess och om ditt svengelska projekt. Det var de önskemålen svensklärarna på Brinellgymnasiet i Nässjö hade när de bjöd in mig till författarbesök.

I vanliga fall brukar jag mest föreläsa om identitet och samlevnad med utgångspunkt i Punkindustriell hårdrockare med attityd.

Föreställning istället för föreläsning

Nu kände jag att det var dags att göra något annorlunda. Både författarbesök och föreläsning var begrepp jag var trött på, så jag bestämde mig för att göra en föreställning baserat på tre olika versioner av mig själv. En idé som jag först lekte med under ett gig i Gävle.

IMG_4147Mig själv, Louise

Jag började med att vara mig själv. Louise som bor i Göteborg och tävlar i Poetry Slam. Jag framförde ett par dikter, bland annat Nej! som handlar om min ilska över rättsosäkerheten i våldtäktsfall och jag pratade även om olika typer av dikter och om hur ett Poetry Slam går till.

Amanda – mitt alterego från Punkindustriell hårdrockare med attityd

IMG_4170Jag lämnade sen över ordet till Amanda – mitt alterego från tonårstiden. Hon läste upp ett par ångestfyllda stycken ur Punkindustriell hårdrockare med atittyd och pratade om hur det var att skriva den. Om alla känslor i magen som hon var tvungen att spy upp.

Mitt under en av föreställningarna skar hon sig på ett papper och blodet droppade på golvet … Men Amanda blev mer förtjust än förfärad och stoppade fingret i munnen. (Det hade inte Louise gjort.)

IMG_4227

Lou Ice – mitt engelska alterego

Till slut var det dags för Lou Ice, mitt engelska alterego att göra entré. ”If you step on me I crack, but if you smile at me I melt.” 

Hon spände blicken i eleverna och försökte lura i dem att hon var från Brighton, England, men erkände ganska snart att hon trots allt var svensk. Och att hon nu bodde i Sverige på grund av en 30-årskris, en 30-årskris som resulterade i Svenglish-projektet.

IMG_4249

World Toilet Day

Vad Lou Ice inte visste var att det var World Toilet Day, en dag då det uppmärksammas att det är många människor på vår jord som lever utan toalett eller i mycket dåliga hygieniska förhållanden.

Så det var ganska passande att hon pratade om engelska toaletter. Om myten att alla engelska hem har heltäckningsmatta i badrummet. När hon gjorde sitt svengelska projekt var det ingen av de femton engelska deltagarna som hade heltäckningsmatta på toan. (Däremot har hon tidigare bott i flera hus där heltäckningsmatta funnits.)

IMG_4277

Omplåstring

Fyra olika grupper med klasser från blandade program – alltifrån stylister till ekonomer fick lyssna på mig, Amanda och Lou Ice. Efter fyra föreställningar var jag totalt utpumpad och blodig. Men som tur var kom en mycket snäll svensklärare med ett plåster. Och min egen gamla svensklärare var också där och kramade om mig. (Hon var jätteschyst. Vi fick skriva dagbok på hennes lektioner ibland och den dagboken har jag kvar och läste en bit ur …) En känslosam dag minst sagt.

Jag är glad att det funkade att göra en föreställning istället för en föreläsning och lärarna sa att mycket av det jag pratade om skulle de ta upp i undervisningen. Mina retoriska knep till exempel. Knep jag inte var medveten om att jag hade … (Det var verkligen inte meningen att skära mig på papper precis innan jag började prata om ”sår” och ”plåster” som metaforer för att skriva om jobbiga och bra saker!)

Jantelagen

Nu känns det som om jag skrivit en recension av min egen show och jag börjar genast oroa mig för vad andra ska tycka. Vem tror jag att jag är? Men jag tänker inte låta Jantelagen bryta ner mig. Jag har jobbat hårt i flera månader för att förverkliga den här föreställningen. Här finns en annan av mina dikter som handlar om just Jantelagen.

Tack alla elever och personal på Brinell som lyssnade! Våga gå era egna vägar i livet och plåstra om varandra när det behövs …

Bokmässan 2013: Försäljning och Författarspaning

1374380_10151724117110073_1584521915_nPunkindustriell hårdrockare med attityd sålde slut på bokmässan! Det gjorde även Caitlin Moran’s Konsten att vara kvinna och Martin Schibbyes & Johan Perssons 438 dagar. (Att deras förlag hade med sig betydligt fler exemplar av böckerna hör inte till saken.)

Min bokmässa kan sammanfattas med:

*Hej! Vill du ha en påse? (På dagarna jobbade jag i Bonniermontrarna på uppdrag av Akademibokhandeln med att sälja böcker.)

*Titta! Där är Maria Sveland/Carl-Einar Häckner/Leif Pagrotsky … (På kvällarna hängde jag på Park – hotellbaren på Avenyn dit ”alla” går – och spanade på författare och andra kändisar tillsammans med celebriteter som Sara Starkström, Anna Liv Lidström, Anna Carlén och inte minst Lina Arvidsson som har bloggat om mässan här.)

*Shit! Vad sa jag nu? (Jag blev intervjuad av dagensbok.com. Snart kommer den upp på deras hemsida.)

*Jag hann bara lyssna på två monterprogram. Dregen och Caitlin Moran. De pratade om att stjäla taxis och hur onödigt och ont det känns att raka könshåret. Ni får själva gissa vem som pratade om vad.

*Jag köpte bara två böcker: Malin Roca Ahlgrens Stadsfjäril och Dominica Radulescus Tåg till Trieste (Jag ville köpa en bok av en Rumänsk författare eftersom Rumänien var årets temaland.)

*Jag sörjer att jag inte fick tillfälle att kika in på Rum för Poesi eller se några av Poetry Slam-programpunkterna. Men jag fick i alla fall krama en del poeter!

Nu har jag ont i magen för jag var så trött när jag kom hem ikväll att jag inte orkade fixa mat. Det blev choklad, nötter och folköl till middag.

Foto: Sara Starkström

Klivet från Högstadiet till Gymnasiet

IMG_3245Det är bara några få kliv mellan högstadiet (Altorpsskolan, till vänster) och gymnasiet (Kunskapskällan, till höger) i Herrljunga. Men det inre klivet mellan grundskolan och gymnasiet är desto större.

Idag föreläste jag för Altorpsskolans nior om mitt kliv från tyst och blyg högstadietjej till en något mer självsäker punkrockig gymnasietjej. Och så pratade  jag förstås om mitt alterego Amanda i Punkindustriell hårdrockare med attityd.

Sommaren mellan nian och ettan var väldigt viktig för mig. Det var två saker som påverkade mig extra mycket. Dels språkresan jag gjorde till England där jag fick nya bekantskaper och insåg att jag inte var så ful och tråkig som jag trodde att jag var. Dels sommarjobbet på biblioteket i Nässjö där jag upptäckte Unni Drougges debutroman Jag! Jag! Jag! – en bok som inspirerade mig att gå min egen väg och hitta min egen stil.

Jag önskar alla nior i Herrljunga en fin sommar och hoppas att ni finner er väg genom gymnasiedjungeln!