Intervju med mig i Poetpodden!

Här kan du lyssna på en intervju med mig i Poetpodden. Vi pratar om feminism, utseendefixering, #metoo och mycket annat. Dessutom läser jag upp tre dikter ur Hejdå tonårsångest.

Stort tack till Iréne Svensson Räisänen för att du driver denna podd!

Blixtar är en gnutta ljus i mörkret: skapande skola i Värnamo

Tre dagar, sju workshops, nära etthundrasjuttiofem åttondeklassare. Och minst lika många dikter. Etthundrasjuttiofem alltså.

Nu vill jag bara stänga in mig i ett rum utan ljud, möjligtvis lyssna på ett vattenfall. Men jag vet att jag kommer göra om samma sak igen och igen och igen. För jag älskar att hålla på med poesi och spoken word och poetry slam! Att inspirera andra att skriva, att läsa texter, att läsa upp texter. Att skratta, att bli irriterad, förvånad och berörd.

Tack alla åttor på Apladalsskolan i Värnamo för att ni har inspirerat mig också. Tack för att jag fick komma på ett författarbesök genom skapande skola och hålla i spoken word-workshops. Klart jag inte minns ALLA dikter. Men här är några rader jag snodde med mig från flera olika dikter:

ÄRTORNA ÄR GRÖNA OCH LIKNAR SMÅ TENNISBOLLAR

BLIXTAR ÄR EN GNUTTA LJUS I MÖRKRET

KRIG ÄR INTE EN LIVSSTIL

MÄNNISKOR SER NER PÅ EN,
INGEN SER PÅ EN

MAN BRUKAR SÄGA ATT MAN KAN KÄNNA LUKTEN AV RÄDSLA;
MEN DET TROR JAG INTE PÅ

Brave New Poets

IMG_0385Förra veckan var jag i Strömstad och träffade ett gäng coola högstadieelever på Strömstiernaskolan. I maj ska de åka till Ledbury i England och framföra poesi inför en engelsk klass. Läskigt värre!

Efter första skrivövningen var det knappt ingen som ville läsa upp sina dikter. Men i slutet av workshopen stod alla upp och framförde sina texter om Sverige och England.

Jag blev jätteglad. Eftersom jag också tyckte att det var lite läskigt … I mitt fall bestod det läskiga i att hålla workshop på engelska – något jag inte gjort sen jag bodde i England! Men det gick ganska snabbt att trolla fram min engelska personlighet och trolla bort det värsta av den småländska brytningen …

Läs mer om Louise Halvardssons workshops här.

Hemma på scen i New York City

Louise Halvardsson på scen i New York. Foto: Aliah Rosenthal

Louise Halvardsson på scen i New York. Foto: Aliah Rosenthal

Där det finns poesi finns mitt hem. Förra veckan stod jag på scen i New York City. Innan jag hittade till the Bowery Poetry club kände jag mig lost, hade inte pratat med någon förutom mina släktingar som var med på resan. Mitt intryck av New York var ”too much” av allt. Skyskrapor, trafik, mat, människor. Men på the Bowery kunde jag andas igen. Även om jag tappade rösten …

Det pågick en festival som hette Beat & Beyond, till de gamla beatpoeternas ära. Först lyckades jag få plats på scen tack vare att jag lovade en dikt på svenska. Men jag hann inte mer än ett par rader av Hål förrän jag tappade rösten …

Fast jag fick revansch. Jag anmälde mig till Poetry Slam lite senare i samma lokal och körde dikten Splitting up. Det blev inget av själva slammet på grund av för få anmälda, istället blev det en sprudlande öppen scen. Plötsligt var hälften av publiken villiga att hoppa upp och läsa. Träffade folk som hade träffat storheter som Allen Ginsberg i verkligheten!

Förut när jag fått frågan var som är mitt hem har jag svarat ”skogen i Småland” eller ”havet i Brighton”. Nu vet jag att poesin är mitt hem. Och speciellt spoken word-scenen där jag var jag än befunnit mig i världen träffat bra människor. (Hello Aliah and Gabriella and the fantastic barman!)

Välkommen till Ljungby!

Louise Halvardsson på författarbesök på Kungshögsskolan i Ljungby. Foto: Frida Karlsson

Louise Halvardsson på författarbesök på Kungshögsskolan i Ljungby. Foto: Frida Karlsson

Jag är stor. Stor som i vuxen. Men oftast glömmer jag bort det. Varje gång jag kliver in på en högstadieskola kommer osäkerheten tillbaka. Det är något med stämningen, blickarna. Därför är det så fint att bli välkomnad av människor som bryr sig.

Bibliotekarien på Kungshögskolan i Ljungby där jag höll i Poetry Slam-föreställning/föreläsning hade skyltat med Punkindustriell hårdrockare med attityd och poesi som jag gillar. Och ansvarig lärare ville att jag skulle signera hennes nyinköpta exemplar av Svenglish. Dessutom fick jag personlig guidning till både matsalen och busshållsplatsen. Det var också ett stort plus att eleverna var förberedda och visste att jag skulle komma. Vilket inte alltid är fallet … Så en stor applåd till Kungshögsskolan – I’ll be back!

Ångest i åttonde klass

IMG_7967Den här veckan har jag försökt inspirera en åttondeklass på Alléskolan i Floda att skriva poesi. Vissa satt kvar och skrev när lektionen var slut, dikter om träd och idioter. Andra fick inte ur sig ett enda ord. Och så fanns det de som fick ur sig ovanligt många könsord.

På många sätt var det en utmaning för mig. Men jag stod på mig och presenterade min dikt Liggande v och siffran 3 som handlar om näthat. Som även går att lyssna på här. Och jag tänkte att det är en större utmaning att överhuvudtaget gå på högstadiet än att köra Poetry Slam.

Bara att titta på schemat som hängde på väggen gav mig ångest. Prov i veckan. Och fest i helgen. Fast fest gav mig mer ångest än prov när jag gick i åttan. Mest för att jag aldrig blev bjuden och inte riktigt visste vad fest betydde. Men i gymnasiet lärde jag mig att alkohol och hångel ofta var inblandat. Väldigt läskigt. Jag är glad att jag överlevde skoltiden. Kanske tack vare att jag hade en dagbok där jag kunde avreagera mig. Och skriva en och annan dikt.