Skolmat och poesiprat

IMG_6378Nej, jag har inte blivit matbloggare. Jag måste bara lyfta fram skolmaten på Kungshögskolan i Ljungby. Den vegetariska cannellonin smakade lyx jämfört med de eviga potaisplättarna från min egen högstadietid.

Men jag var inte i Ljungby för att äta cannelloni. Jag var där för att hålla i en inspirationsföreläsning om Spoken Word och Poetry Slam. En elev undrade om det inte var jobbigt att tala inför en massa folk. Jag tyckte det var värre att sitta vid lärarnas fikabord och försöka småprata. För då hade jag ju inte övat på vad jag skulle säga.

Att skriva i någon annans ord

IMG_6279En poet får sno hur många snygga formuleringar som helst. Bara poeten är ärlig och berättar vad hen har snott och av vem.

Jag har varit på Birger Sjöbergsgymnasiet i Vänersborg i två omgångar för att inspirera eleverna att skriva dikter. Några av dem ska delta i en skrivartävling som Forum för poesi och prosa anordnar. Tävlingen går ut på att skriva en text som är inspirerad av någon annans dikt eller låttext.

De första dikter jag skrev var direktöversättningar av Guns N’ Roses-låtar: ”Hon har de blåaste himlaögonen, som om de tänkte på regn” (”She’s got eyes of the bluest skies. As if they thought of rain” ur Sweet child o’mine)

Nu lånar jag mest av poeter i min närhet. Fast det händer också att jag citerar Edith Södergran som i dikten Jante & Edith. Att anspela på andras texter kallas för allusion. Fick jag nyss lära mig. Fatta lyckan när jag sneglar på en ung poets papper och ser underrubriken ”inspirerad av Louise Halvardssons dikt Morgonhumör”.

Känner mig också lycklig över att ha fått läsa dikter om smaklökar, kemi och lärares frisyrer. Fast det märktes att det var sista lektionen när natureleverna började dikta om pizza, kebab och trötthet. Deadline för tävlingen är 8 mars och är öppen för gymnasieelever i Västra Götalandsregionen.

Författardrömmar på Alléskolan i Floda

IMG_5880Det du skriver idag kan vara början till en roman som blir klar om tio år. Tio år är en evighet om du går i högstadiet. Så kändes det för mig i alla fall. Men jag hade aldrig kunnat gissa att vissa av mina dagbokstexter från tonåren skulle gå att använda i min debutroman flera år senare.

Förra veckan höll jag i  skrivar-workshops på Alléskolan i Floda. Jag berättade om hur du kan bygga upp en roman och vikten av att blanda action med reaction. Det vill säga om det händer väldigt mycket måste du som författare ge dina karaktärer tid att reagera på det som händer. Och tvärtom så klart, ifall du har långa beskrivande stycken där personerna i boken tänker en massa, kanske du behöver slänga in en mer fartfylld scen.

Förutom roman- och berättelseskrivande fick eleverna prova på att skriva dikter och det gick förvånansvärt bra. En grupp skrev om skolmaten, en annan om Hollywood-drömmar och ett gäng skrev om sina katter – som ser ut som ihopvikna paket när de sover.

Fantasi hade de blivande författarna/poeterna i överflöd och jag önskar dem lycka till!

Mer om mina författarbesök/workshops här.

Blodet droppade under Författarföreställning på Brinellgymnasiet

IMG_4138Prata om Poetry Slam, din skrivprocess och om ditt svengelska projekt. Det var de önskemålen svensklärarna på Brinellgymnasiet i Nässjö hade när de bjöd in mig till författarbesök.

I vanliga fall brukar jag mest föreläsa om identitet och samlevnad med utgångspunkt i Punkindustriell hårdrockare med attityd.

Föreställning istället för föreläsning

Nu kände jag att det var dags att göra något annorlunda. Både författarbesök och föreläsning var begrepp jag var trött på, så jag bestämde mig för att göra en föreställning baserat på tre olika versioner av mig själv. En idé som jag först lekte med under ett gig i Gävle.

IMG_4147Mig själv, Louise

Jag började med att vara mig själv. Louise som bor i Göteborg och tävlar i Poetry Slam. Jag framförde ett par dikter, bland annat Nej! som handlar om min ilska över rättsosäkerheten i våldtäktsfall och jag pratade även om olika typer av dikter och om hur ett Poetry Slam går till.

Amanda – mitt alterego från Punkindustriell hårdrockare med attityd

IMG_4170Jag lämnade sen över ordet till Amanda – mitt alterego från tonårstiden. Hon läste upp ett par ångestfyllda stycken ur Punkindustriell hårdrockare med atittyd och pratade om hur det var att skriva den. Om alla känslor i magen som hon var tvungen att spy upp.

Mitt under en av föreställningarna skar hon sig på ett papper och blodet droppade på golvet … Men Amanda blev mer förtjust än förfärad och stoppade fingret i munnen. (Det hade inte Louise gjort.)

IMG_4227

Lou Ice – mitt engelska alterego

Till slut var det dags för Lou Ice, mitt engelska alterego att göra entré. ”If you step on me I crack, but if you smile at me I melt.” 

Hon spände blicken i eleverna och försökte lura i dem att hon var från Brighton, England, men erkände ganska snart att hon trots allt var svensk. Och att hon nu bodde i Sverige på grund av en 30-årskris, en 30-årskris som resulterade i Svenglish-projektet.

IMG_4249

World Toilet Day

Vad Lou Ice inte visste var att det var World Toilet Day, en dag då det uppmärksammas att det är många människor på vår jord som lever utan toalett eller i mycket dåliga hygieniska förhållanden.

Så det var ganska passande att hon pratade om engelska toaletter. Om myten att alla engelska hem har heltäckningsmatta i badrummet. När hon gjorde sitt svengelska projekt var det ingen av de femton engelska deltagarna som hade heltäckningsmatta på toan. (Däremot har hon tidigare bott i flera hus där heltäckningsmatta funnits.)

IMG_4277

Omplåstring

Fyra olika grupper med klasser från blandade program – alltifrån stylister till ekonomer fick lyssna på mig, Amanda och Lou Ice. Efter fyra föreställningar var jag totalt utpumpad och blodig. Men som tur var kom en mycket snäll svensklärare med ett plåster. Och min egen gamla svensklärare var också där och kramade om mig. (Hon var jätteschyst. Vi fick skriva dagbok på hennes lektioner ibland och den dagboken har jag kvar och läste en bit ur …) En känslosam dag minst sagt.

Jag är glad att det funkade att göra en föreställning istället för en föreläsning och lärarna sa att mycket av det jag pratade om skulle de ta upp i undervisningen. Mina retoriska knep till exempel. Knep jag inte var medveten om att jag hade … (Det var verkligen inte meningen att skära mig på papper precis innan jag började prata om ”sår” och ”plåster” som metaforer för att skriva om jobbiga och bra saker!)

Jantelagen

Nu känns det som om jag skrivit en recension av min egen show och jag börjar genast oroa mig för vad andra ska tycka. Vem tror jag att jag är? Men jag tänker inte låta Jantelagen bryta ner mig. Jag har jobbat hårt i flera månader för att förverkliga den här föreställningen. Här finns en annan av mina dikter som handlar om just Jantelagen.

Tack alla elever och personal på Brinell som lyssnade! Våga gå era egna vägar i livet och plåstra om varandra när det behövs …