Albansksvenska poesimöten i Makedonien

Ett av årets finaste möten hittills. Att träffa barn på en albansk skola i Makedonien. Vi kunde inte varandras språk men vi kunde samarbeta ändå!

Det var det albanska kulturcentrumet Migjeni i Borås som bjöd in Författarcentrum Västs poetgrupp PoPP till Makedonien för att sprida kunskap om svensk litteratur. Och vi fick lära oss mer om albansk kultur som är mycket närvarande i Makedonien.

Författaren, översättaren och poeten Anna Mattsson skulle prata om Pippi Långstrump, men eftersom hon tyvärr blev sjuk fick jag hoppa in och hålla ett spontant tal på skolan … Vi besökte även stadsdelen Cair i Skopje, framförde poesi hos kommunen (inför tjänstemän, lärare, bokförläggare, svenska ambassadören, skolungdomar med flera) och gjorde uppläsningar på kaféer i Skopje och Tetovo tillsammans med lokala författare. Våra svenska dikter blev översatta och framförda på albanska. Faleminderit! (Tack!)

Följ Louise Halvardsson på Facebook

Följ Louise Halvardsson på Instagram

Workshops i poesi/spoken word/poetry slam

Författarbesök i Filipstad, projektet ”Jag skriver i dina ord”

Obs! Jag har inget att säga om överviktiga barn även om rubriken kan lura en att tro det :). I mitten av oktober var jag på en liten Värmlandsturné och besökte Nobelgymnasiet i Karlstad och Spångbergsgymnasiet i Filipstad. Det hela var en del av Författarcentrum Västs projekt ”Jag skriver i dina ord” som är en skrivtävling för ungdomar och jag var bokad som inspiratör. Kanske med något annan stil än Värmlandslegenderna Selma Lagerlöf, Nils Ferlin och Gustav Fröding …

Författarbesök: Sinnlig sol i Karlstad

img_5899

”Sola i Karlstad”. Inte visste jag att det var en glad servitris från 1700-talet som gav staden sin slogan. Hennes namn var Eva Liza Holtz och nu är hon staty. Kanske någon vill föreviga henne i en dikt också?

Solen uteblev i Karlstad. I alla fall den som brukar vistas på himlavalvet. Däremot var det en gymnasieelev på Thoren Business school som skrev en dikt till solen och var sur för att den inte visade sig på vintern: Vem tror du att du är?

Jag träffade även blivande frisyer, stylister, byggare, fordonsexperter och ett gäng andra snygga elever på Nobelgymnasiet. För det finns inga fula elever. Fast om jag inte hade känt mig så ful när jag var tonåring hade jag nog aldrig blivit författare … Om det och mycket annat berättade jag under min föreläsningsföreställning.

Min onsdag och torsdag i Karlstad gav mig åtminstone sol i sinnet. Blir glad av att träffa unga människor. Det är fortfarande från tonåren jag hämtar det mesta av min inspiration. Tiden då alla känslor kändes som starkast.

Mina författarbesök och workshop var en del av projektet Jag skriver i dina ord, en skrivtävling som arrangeras av Författarcentrum. Det finns möjlighet för alla Sveriges gymnasium att få besök av en författare och delta i tävlingen. Läs mer här.

Författarbesök: Underbara Ulricehamn

img_5895

Författare får ibland presenter när de föreläser. Louise har tidigare fått böcker, pennor, muggar, en ryggsäck, en T-shirt och nu för första gången: en bricka.

Blyertsgrå himmel. Regnvåt mark. Prassellöv. En högstadiekille som cyklar i hög hastighet på en ceriserosa barncykel. Det är det första intrycket författaren och poeten Louise Halvardsson får av Ulricehamn.

Louise hår har samma färg som cykeln. Hon känner sig cerise inuti när hon går upp på Stenbocksskolans aulascen och möter 300 åttondeklassare. I en timma pratar hon om sitt liv och sina böcker. Gränsen mellan bok och liv är lika uppbruten som de vita strecken på landsvägen.

Responsen är fniss, gapande munnar, mummel, tystnad, visslingar och applåder. Som tack för sitt talande får hon en blombukett i nästan samma nyans som cykeln, håret och känslan inuti. Hon får också en bricka som det står ”Underbara Ulricehamn” på.

Vid busstationen som även är en tom turistbyrå kommer en kille fram och frågar hur mycket pengar man får för att skriva en bok. När hon svarar några tusen undrar han varför hon inte har en bil. En annan kille frågar efter hennes telefonnummer. Hon vägrar ge bort det. Sätter sig på bussen och lämnar underbara Ulricehamn med en hämtmugg te från Gunnars konditori i handen. Om hon haft en bil hade hon gått miste om dessa möten.

Ps. Stort tack till Stenbocksskolan och Lisa Mårtensson!

Hälsning från ett hotell i Värnamo

Häng på hotellrummet efter en poetisk dag på Gröndalsskolan i Värnamo

Häng på hotellrummet efter en poetisk dag på Gröndalsskolan i Värnamo

Jag bor på hotell och funderar på att slänga ut teven genom fönstret, men den är platt och jag tror det skulle bli platt fall och pannkaka av mina planer.

Jag bor på hotell och läser i säkerhetsföreskrifterna att jag bör räkna hur många dörrar det är mellan mitt rum och närmaste utrymningsväg. Så att jag ska hitta även i mörker.

Jag bor på hotell och skriver en oredigerad katalogdikt för att prova hur det känns. Försöker tänka att jag går i åttan på Gröndalsskolan och blir utsatt för denna övning. Av en författare och poet som heter Louise Halvardsson som är där för att hålla i workshops.

Jag bor på hotell och tänker på att jag gick upp 04:45 imorse och att jag saknar min vattenkokare och mitt gröna lösviktste.

Jag bor på hotell och känner mig coolare än en rockstjärna. Så cool att jag kan låta teven vara ifred.

Skolmat och poesiprat

IMG_6378Nej, jag har inte blivit matbloggare. Jag måste bara lyfta fram skolmaten på Kungshögskolan i Ljungby. Den vegetariska cannellonin smakade lyx jämfört med de eviga potaisplättarna från min egen högstadietid.

Men jag var inte i Ljungby för att äta cannelloni. Jag var där för att hålla i en inspirationsföreläsning om Spoken Word och Poetry Slam. En elev undrade om det inte var jobbigt att tala inför en massa folk. Jag tyckte det var värre att sitta vid lärarnas fikabord och försöka småprata. För då hade jag ju inte övat på vad jag skulle säga.