Blixtar är en gnutta ljus i mörkret: skapande skola i Värnamo

Tre dagar, sju workshops, nära etthundrasjuttiofem åttondeklassare. Och minst lika många dikter. Etthundrasjuttiofem alltså.

Nu vill jag bara stänga in mig i ett rum utan ljud, möjligtvis lyssna på ett vattenfall. Men jag vet att jag kommer göra om samma sak igen och igen och igen. För jag älskar att hålla på med poesi och spoken word och poetry slam! Att inspirera andra att skriva, att läsa texter, att läsa upp texter. Att skratta, att bli irriterad, förvånad och berörd.

Tack alla åttor på Apladalsskolan i Värnamo för att ni har inspirerat mig också. Tack för att jag fick komma på ett författarbesök genom skapande skola och hålla i spoken word-workshops. Klart jag inte minns ALLA dikter. Men här är några rader jag snodde med mig från flera olika dikter:

ÄRTORNA ÄR GRÖNA OCH LIKNAR SMÅ TENNISBOLLAR

BLIXTAR ÄR EN GNUTTA LJUS I MÖRKRET

KRIG ÄR INTE EN LIVSSTIL

MÄNNISKOR SER NER PÅ EN,
INGEN SER PÅ EN

MAN BRUKAR SÄGA ATT MAN KAN KÄNNA LUKTEN AV RÄDSLA;
MEN DET TROR JAG INTE PÅ

Annonser

Spoken word-workshop på Göteborgs Högre Samskola

Något av det finaste jag varit med om på länge hände igår. Jag satt ensam i matsalen (vägrar kalla det ”bamba” eftersom jag inte är göteborgare) på Göteborgs Högre Samskola. Mitt huvud var mosigt efter mina poesi/spoken word/poetry slam-workshops med årskurs sju som läser retorik. Trots att det var två evigheter sen jag gick på högstadiet kände jag mig udda och uttittad.

Tugg, svälj, tugg, svälj. Titta ut genom fönstret, titta ner på telefonen.

Plötsligt kommer det fram två tjejer och frågar om de får sitta vid mitt bord! De sa att de tyckte att det var jättekul med min workshop. Att de insåg vilken skillnad det gör hur man säger något, vilket tonläge och tempo man använder och så vidare. Bästa omdömet jag kunde få! Inte bara vad de sa utan just att de ville sitta med mig. Jag cyklade hem med ett sorl i huvudet, men med en sol i hjärtat!

Brave New Poets

IMG_0385Förra veckan var jag i Strömstad och träffade ett gäng coola högstadieelever på Strömstiernaskolan. I maj ska de åka till Ledbury i England och framföra poesi inför en engelsk klass. Läskigt värre!

Efter första skrivövningen var det knappt ingen som ville läsa upp sina dikter. Men i slutet av workshopen stod alla upp och framförde sina texter om Sverige och England.

Jag blev jätteglad. Eftersom jag också tyckte att det var lite läskigt … I mitt fall bestod det läskiga i att hålla workshop på engelska – något jag inte gjort sen jag bodde i England! Men det gick ganska snabbt att trolla fram min engelska personlighet och trolla bort det värsta av den småländska brytningen …

Läs mer om Louise Halvardssons workshops här.

Poesi är konst

img_5962En vecka i Ale kommun med ”bambamat”, sjundeklassare och poesi. Jag är helt slut, men det var det värt. Jag har fått höra så många coola, bra, fina, sorgliga och roliga dikter. I vissa klasser provade jag att låta eleverna skriva med färgpennor för att komma bort från stelhet och korrekthet. Poesi är mer som konst än svenska. Tycker jag i alla fall.

Här är en dikt av Leona på Aroseniusskolan:

Jag känner blickarna i ryggen
Jag känner att jag blir automatiskt varmare
under skoljackan
Bara för att jag går och bär
på en innebandyklubba
– det som jag älskar
så måste alla stirra på mig
som om jag bara på en skylt
där det står:
”stirra ihjäl mig”
Jag är trött
på alla blickar.

Jättetack till alla smarta sjuor på Bohusskolan, Da Vinci-skolan och Aroseniusskolan! Och tack till lärarna som fick agera tidtagare och poängräknare när vi lekte Poetry Slam. Ett plus var också att ”bambamaten” var god!

På torsdag håller jag i en workshop för ungdomar på Biskopsgårdens bibliotek i Göteborg. Kanske ses vi där …

Författarbesök: Sinnlig sol i Karlstad

img_5899

”Sola i Karlstad”. Inte visste jag att det var en glad servitris från 1700-talet som gav staden sin slogan. Hennes namn var Eva Liza Holtz och nu är hon staty. Kanske någon vill föreviga henne i en dikt också?

Solen uteblev i Karlstad. I alla fall den som brukar vistas på himlavalvet. Däremot var det en gymnasieelev på Thoren Business school som skrev en dikt till solen och var sur för att den inte visade sig på vintern: Vem tror du att du är?

Jag träffade även blivande frisyer, stylister, byggare, fordonsexperter och ett gäng andra snygga elever på Nobelgymnasiet. För det finns inga fula elever. Fast om jag inte hade känt mig så ful när jag var tonåring hade jag nog aldrig blivit författare … Om det och mycket annat berättade jag under min föreläsningsföreställning.

Min onsdag och torsdag i Karlstad gav mig åtminstone sol i sinnet. Blir glad av att träffa unga människor. Det är fortfarande från tonåren jag hämtar det mesta av min inspiration. Tiden då alla känslor kändes som starkast.

Mina författarbesök och workshop var en del av projektet Jag skriver i dina ord, en skrivtävling som arrangeras av Författarcentrum. Det finns möjlighet för alla Sveriges gymnasium att få besök av en författare och delta i tävlingen. Läs mer här.

Känslofyllda dikter i Floda

Som med alla jobb finns det bra och dåliga dagar. Igår var en bra dag. Eleverna i 7F och 8F på Alléskolan i Floda var grymma på att skriva dikter. Redan innan jag var där för att inspirera dem med min poesi/spoken word-workshop. Temat vi körde var känslor. (Klicka på cirklarna för att läsa dikterna.)