2018 börjar med slam!

Jag tjuvstartade mitt scenår redan under trettonhelgen genom att delta i 13festivalen, en performancefestival på Konstepidemin i Göteborg tillsammans med Henke Mimerson och Nadja Itäsaari, men nu när februari närmar sig drar det igång på allvar.

Här kan du träffa mig under årets första kvartal:

Fre 2 feb Nässjö, Poetry Slam workshop, en del av SmåLit, Smålands Litteraturfestival, Kulturhuset Pigalle kl. 17.00-18.00 + poesi performance kl. 18.30-18-50

Sön 11 feb Göteborg, Förpoet, deltävling1, Göteborg Poetry Slam, Café Hängmattan, kl 18

Tis 20 feb Göteborg, Klubb LäsBar, Crippas Café, kl 19:00-22.00

Ons 28 feb Tranås, MC/konferencier, Poetry Slam, Plan B, kl. 18

Tor 15 mars Göteborg, Poesi/Spoken word/Poetry Slam workshop,
Majornas Bibliotek, kl 19

Lör 17 mars Göteborg, Aktivitetshuset Majorna, poesi performance, Louise & Henke, kl 18

Ons 21 mars Nässjö, MC/konferencier, Poetry Slam, Kulturhuset Pigalle

Lör 31 mars Borås, Albansk poesifestival, Sofra Poetica

Mer info om mina workshops här.

Mer info om min poesi här.

Min senaste bok, diktsamlingen Hejdå tonårsångest finns här.

Följ mig på Facebook

Kontakta mig på louise.ha@gmail.com

Svengelsk poesi i Brighton

img_6009Förra veckan var jag på besök i mitt ”gamla liv” i Brighton. Staden som var mitt hem i tio år. Ibland är det skönt när saker inte förändras … Som spoken word/poesi-eventet Hammer & Tongue där jag brukade uppträda.

Jag fick till och med vara kvällens lokala gästpoet. Trots att jag inte längre har en adress i England … Kändes väldigt fint. Jag läste dikter inspirerade av mitt Svenglish-projekt och bok. Nu är jag hemma igen och önskar att det fanns ett sätt att bo i två städer samtidigt utan att ha ett privatplan.

Hemma på scen i New York City

Louise Halvardsson på scen i New York. Foto: Aliah Rosenthal

Louise Halvardsson på scen i New York. Foto: Aliah Rosenthal

Där det finns poesi finns mitt hem. Förra veckan stod jag på scen i New York City. Innan jag hittade till the Bowery Poetry club kände jag mig lost, hade inte pratat med någon förutom mina släktingar som var med på resan. Mitt intryck av New York var ”too much” av allt. Skyskrapor, trafik, mat, människor. Men på the Bowery kunde jag andas igen. Även om jag tappade rösten …

Det pågick en festival som hette Beat & Beyond, till de gamla beatpoeternas ära. Först lyckades jag få plats på scen tack vare att jag lovade en dikt på svenska. Men jag hann inte mer än ett par rader av Hål förrän jag tappade rösten …

Fast jag fick revansch. Jag anmälde mig till Poetry Slam lite senare i samma lokal och körde dikten Splitting up. Det blev inget av själva slammet på grund av för få anmälda, istället blev det en sprudlande öppen scen. Plötsligt var hälften av publiken villiga att hoppa upp och läsa. Träffade folk som hade träffat storheter som Allen Ginsberg i verkligheten!

Förut när jag fått frågan var som är mitt hem har jag svarat ”skogen i Småland” eller ”havet i Brighton”. Nu vet jag att poesin är mitt hem. Och speciellt spoken word-scenen där jag var jag än befunnit mig i världen träffat bra människor. (Hello Aliah and Gabriella and the fantastic barman!)

Välkommen till Ljungby!

Louise Halvardsson på författarbesök på Kungshögsskolan i Ljungby. Foto: Frida Karlsson

Louise Halvardsson på författarbesök på Kungshögsskolan i Ljungby. Foto: Frida Karlsson

Jag är stor. Stor som i vuxen. Men oftast glömmer jag bort det. Varje gång jag kliver in på en högstadieskola kommer osäkerheten tillbaka. Det är något med stämningen, blickarna. Därför är det så fint att bli välkomnad av människor som bryr sig.

Bibliotekarien på Kungshögskolan i Ljungby där jag höll i Poetry Slam-föreställning/föreläsning hade skyltat med Punkindustriell hårdrockare med attityd och poesi som jag gillar. Och ansvarig lärare ville att jag skulle signera hennes nyinköpta exemplar av Svenglish. Dessutom fick jag personlig guidning till både matsalen och busshållsplatsen. Det var också ett stort plus att eleverna var förberedda och visste att jag skulle komma. Vilket inte alltid är fallet … Så en stor applåd till Kungshögsskolan – I’ll be back!

Ångest i åttonde klass

IMG_7967Den här veckan har jag försökt inspirera en åttondeklass på Alléskolan i Floda att skriva poesi. Vissa satt kvar och skrev när lektionen var slut, dikter om träd och idioter. Andra fick inte ur sig ett enda ord. Och så fanns det de som fick ur sig ovanligt många könsord.

På många sätt var det en utmaning för mig. Men jag stod på mig och presenterade min dikt Liggande v och siffran 3 som handlar om näthat. Som även går att lyssna på här. Och jag tänkte att det är en större utmaning att överhuvudtaget gå på högstadiet än att köra Poetry Slam.

Bara att titta på schemat som hängde på väggen gav mig ångest. Prov i veckan. Och fest i helgen. Fast fest gav mig mer ångest än prov när jag gick i åttan. Mest för att jag aldrig blev bjuden och inte riktigt visste vad fest betydde. Men i gymnasiet lärde jag mig att alkohol och hångel ofta var inblandat. Väldigt läskigt. Jag är glad att jag överlevde skoltiden. Kanske tack vare att jag hade en dagbok där jag kunde avreagera mig. Och skriva en och annan dikt.