Poesi är konst

img_5962En vecka i Ale kommun med ”bambamat”, sjundeklassare och poesi. Jag är helt slut, men det var det värt. Jag har fått höra så många coola, bra, fina, sorgliga och roliga dikter. I vissa klasser provade jag att låta eleverna skriva med färgpennor för att komma bort från stelhet och korrekthet. Poesi är mer som konst än svenska. Tycker jag i alla fall.

Här är en dikt av Leona på Aroseniusskolan:

Jag känner blickarna i ryggen
Jag känner att jag blir automatiskt varmare
under skoljackan
Bara för att jag går och bär
på en innebandyklubba
– det som jag älskar
så måste alla stirra på mig
som om jag bara på en skylt
där det står:
”stirra ihjäl mig”
Jag är trött
på alla blickar.

Jättetack till alla smarta sjuor på Bohusskolan, Da Vinci-skolan och Aroseniusskolan! Och tack till lärarna som fick agera tidtagare och poängräknare när vi lekte Poetry Slam. Ett plus var också att ”bambamaten” var god!

På torsdag håller jag i en workshop för ungdomar på Biskopsgårdens bibliotek i Göteborg. Kanske ses vi där …

Annonser

Gbg International Interdisciplinary Poetry & Performance festival

Version 2

Okej, vi är lite trötta så här års. Men på lördag, 29 okt, dopar vi oss med te och ställer oss på scen. Konstellationen Louise & Henke medverkar nämligen på Gbg International Interdisciplinary Poetry & Performance festival.

Det hela händer på Bengans och vi går på scen vid 21-tiden. Festivalen börjar redan på fredagen, så kolla in alla världsartister och lokalkändisar. Det blir även ett utomhus-performance kl. 14 på Stigbergstorget på lördagen.

Här finns en intervju som en av arrangörerna har gjort med mig inför festivalen i webbmagasinet Göteborg Nonstop.

Författarbesök: Sinnlig sol i Karlstad

img_5899

”Sola i Karlstad”. Inte visste jag att det var en glad servitris från 1700-talet som gav staden sin slogan. Hennes namn var Eva Liza Holtz och nu är hon staty. Kanske någon vill föreviga henne i en dikt också?

Solen uteblev i Karlstad. I alla fall den som brukar vistas på himlavalvet. Däremot var det en gymnasieelev på Thoren Business school som skrev en dikt till solen och var sur för att den inte visade sig på vintern: Vem tror du att du är?

Jag träffade även blivande frisyer, stylister, byggare, fordonsexperter och ett gäng andra snygga elever på Nobelgymnasiet. För det finns inga fula elever. Fast om jag inte hade känt mig så ful när jag var tonåring hade jag nog aldrig blivit författare … Om det och mycket annat berättade jag under min föreläsningsföreställning.

Min onsdag och torsdag i Karlstad gav mig åtminstone sol i sinnet. Blir glad av att träffa unga människor. Det är fortfarande från tonåren jag hämtar det mesta av min inspiration. Tiden då alla känslor kändes som starkast.

Mina författarbesök och workshop var en del av projektet Jag skriver i dina ord, en skrivtävling som arrangeras av Författarcentrum. Det finns möjlighet för alla Sveriges gymnasium att få besök av en författare och delta i tävlingen. Läs mer här.

Författarbesök: Underbara Ulricehamn

img_5895

Författare får ibland presenter när de föreläser. Louise har tidigare fått böcker, pennor, muggar, en ryggsäck, en T-shirt och nu för första gången: en bricka.

Blyertsgrå himmel. Regnvåt mark. Prassellöv. En högstadiekille som cyklar i hög hastighet på en ceriserosa barncykel. Det är det första intrycket författaren och poeten Louise Halvardsson får av Ulricehamn.

Louise hår har samma färg som cykeln. Hon känner sig cerise inuti när hon går upp på Stenbocksskolans aulascen och möter 300 åttondeklassare. I en timma pratar hon om sitt liv och sina böcker. Gränsen mellan bok och liv är lika uppbruten som de vita strecken på landsvägen.

Responsen är fniss, gapande munnar, mummel, tystnad, visslingar och applåder. Som tack för sitt talande får hon en blombukett i nästan samma nyans som cykeln, håret och känslan inuti. Hon får också en bricka som det står ”Underbara Ulricehamn” på.

Vid busstationen som även är en tom turistbyrå kommer en kille fram och frågar hur mycket pengar man får för att skriva en bok. När hon svarar några tusen undrar han varför hon inte har en bil. En annan kille frågar efter hennes telefonnummer. Hon vägrar ge bort det. Sätter sig på bussen och lämnar underbara Ulricehamn med en hämtmugg te från Gunnars konditori i handen. Om hon haft en bil hade hon gått miste om dessa möten.

Ps. Stort tack till Stenbocksskolan och Lisa Mårtensson!