Festivalgigs!

IMG_2651

Louise Halvardsson, foto: Henrik Mimerson

Den här sommaren har jag mest jobbat som journalist, både på Smålands-Tidningen och som frilansare bland annat för Göteborgs-Posten. Men det bästa jobbet jag vet är att stå på scen. Det är tur att det är några festivaler kvar i sommar/höst. Ni kan se mig här:

Kortedala Visfestival, Louise & Henke, lördag 6 augusti, Kortedala, klockan 14-02

Gothenburg Fringe Festival, föreställning med SmutsKultur, ”Mindfuckness”, torsdag 18 aug, Frilagret, Göteborg, klockan 19-19.30

Avantgarde litteraturfestival, Göteborgs Kulturkalas, Louise & Henke, fredag 19 augusti, Litteraturhuset, Göteborg, klockan 20-20.30

Tranås Fringe Festival, Louise & Henke, lördag 3 september, MOA:s, Torggatan 2, Tranås, klockan 15

Tellus Kulturfestival, lördag 17 sep, Rymdtorget, Bergsjön, klockan 16:50-17.10

Hemma på scen i New York City

Louise Halvardsson på scen i New York. Foto: Aliah Rosenthal

Louise Halvardsson på scen i New York. Foto: Aliah Rosenthal

Där det finns poesi finns mitt hem. Förra veckan stod jag på scen i New York City. Innan jag hittade till the Bowery Poetry club kände jag mig lost, hade inte pratat med någon förutom mina släktingar som var med på resan. Mitt intryck av New York var ”too much” av allt. Skyskrapor, trafik, mat, människor. Men på the Bowery kunde jag andas igen. Även om jag tappade rösten …

Det pågick en festival som hette Beat & Beyond, till de gamla beatpoeternas ära. Först lyckades jag få plats på scen tack vare att jag lovade en dikt på svenska. Men jag hann inte mer än ett par rader av Hål förrän jag tappade rösten …

Fast jag fick revansch. Jag anmälde mig till Poetry Slam lite senare i samma lokal och körde dikten Splitting up. Det blev inget av själva slammet på grund av för få anmälda, istället blev det en sprudlande öppen scen. Plötsligt var hälften av publiken villiga att hoppa upp och läsa. Träffade folk som hade träffat storheter som Allen Ginsberg i verkligheten!

Förut när jag fått frågan var som är mitt hem har jag svarat ”skogen i Småland” eller ”havet i Brighton”. Nu vet jag att poesin är mitt hem. Och speciellt spoken word-scenen där jag var jag än befunnit mig i världen träffat bra människor. (Hello Aliah and Gabriella and the fantastic barman!)

Svengelska scenkläder

Louise Halvardsson föreläser om Svenglish på Brinellgymnasiet i Nässjö. Foto: Jenny Sandberg

Louise Halvardsson föreläser om Svenglish på Brinellgymnasiet i Nässjö. Foto: Jenny Sandberg

Scenkläder gör mig mindre nervös. Det är lättare att gå in i en roll då. I måndags var det första gången jag föreläste enbart för lärare och dessutom på engelska så jag behövde verkligen mina Union Jack-tights.

Vad snackade jag om då? Jo, skillnader mellan Sverige och England som jag upptäckte under mitt Svenglish-projekt. Bland annat te-diskrimineringen som pågår i Sverige. Att på de flesta arbetsplatser och kalas är kaffe normdrycken och när jag frågar efter te brukar någon rota fram en påse längst in i skåpet. I England är det tvärtom. Te är norm och frågar man efter kaffe blir det oftast pulverkaffe.

Under föreläsningen bjöds det på både te och kaffe (och scones). Gissa vilken dryck som tog slut i termosarna …

Ps. Jag pratade även om skillnad i attityd och moral och om spontanitet och pubkultur. Det går att läsa mer om mitt Svenglish-projekt här. Eller följ Svenglish på Facebook.

Känslofyllda dikter i Floda

Som med alla jobb finns det bra och dåliga dagar. Igår var en bra dag. Eleverna i 7F och 8F på Alléskolan i Floda var grymma på att skriva dikter. Redan innan jag var där för att inspirera dem med min poesi/spoken word-workshop. Temat vi körde var känslor. (Klicka på cirklarna för att läsa dikterna.)

Poesidusch i Trollhättan

Version 2

Eftersnack efter mitt poesi/författar-performance på N3 i Trollhättan.

Det är inte helt lätt att stå på scen när publiken är utspridd i alla hörn som finns. En del sitter och pysslar. Andra tittar på böcker. Några har precis dansat. Många är på väg ut genom dörren.

”Dom fick sig i alla fall en poesidusch” sa en av arrangörerna av Skaparlördag på N3 i Trollhättan.

Och ja, så kändes det faktiskt. Som att jag stänkte ord på publiken. Plus att det är en fantastisk känsla när någon som är på väg ut stannar till en stund och riktar blicken rakt mot scenen.