Punkindustriell hårdrockare med attityd fyller 10 år!

Idag är det tio (!) år sedan jag debuterade med Punkindustriell hårdrockare med attityd. Den 14 september 2007 var i alla fall datumet för min releasefest som hölls på Midsommarkransens taverna i Stockholm. Jag var 25 år och ägde hela världen. Det var i alla fall så det kändes.

På bilden till vänster är det fortfarande 2006. Jag sitter i mina föräldrars bil i mormors garage. Mormor lever fortfarande och farmor också. Det är mormor som tar bilden. I påsarna ligger tio postpåsar och i postpåsarna ligger mitt nära 300 sidor långa manus. Jag är tillfälligt hemma från England och jag är på väg till posten.

Jag kände ingen i förlagsbranschen, hade inga kontakter. Jag skickade manuset på vinst och förlust till tio förlag. Redan efter en månad svarade Författarhuset att de ville ge ut min bok. Jag tackade ja och resten är historia. Några månader senare vann jag Författarförbundets debutantpris Slangbellan för bästa ungdomsroman. Mormor var kanske lite stolt men hon förfasades över att jag kunde så många fula ord. (Och när jag läste om boken i somras märkte jag att den inte är helt PK längre …)

Nu är Punkindustriell hårdrockare med attityd slutsåld både på Författarhuset (som lagt ner sin verksamhet) och på En bok för alla (som gav ut boken i pocket 2009). Men om du vill skaffa dig ett ex innan boken försvinner helt kontakta mig på louise.ha@gmail.com
Jag bjuder på portot året ut!

Till sist: TACK SOM FAN (för att citera Dregen) till alla er som har stöttat mig under mitt liv som författare. Alla ni som har trott på mig, läst mitt manus, köpt min bok, skrivit beundrarbrev, bett om autograf, kommit fram på stan och sagt hej och hejat på när allting känts jobbigt.

Annonser

Blixtar är en gnutta ljus i mörkret: skapande skola i Värnamo

Tre dagar, sju workshops, nära etthundrasjuttiofem åttondeklassare. Och minst lika många dikter. Etthundrasjuttiofem alltså.

Nu vill jag bara stänga in mig i ett rum utan ljud, möjligtvis lyssna på ett vattenfall. Men jag vet att jag kommer göra om samma sak igen och igen och igen. För jag älskar att hålla på med poesi och spoken word och poetry slam! Att inspirera andra att skriva, att läsa texter, att läsa upp texter. Att skratta, att bli irriterad, förvånad och berörd.

Tack alla åttor på Apladalsskolan i Värnamo för att ni har inspirerat mig också. Tack för att jag fick komma på ett författarbesök genom skapande skola och hålla i spoken word-workshops. Klart jag inte minns ALLA dikter. Men här är några rader jag snodde med mig från flera olika dikter:

ÄRTORNA ÄR GRÖNA OCH LIKNAR SMÅ TENNISBOLLAR

BLIXTAR ÄR EN GNUTTA LJUS I MÖRKRET

KRIG ÄR INTE EN LIVSSTIL

MÄNNISKOR SER NER PÅ EN,
INGEN SER PÅ EN

MAN BRUKAR SÄGA ATT MAN KAN KÄNNA LUKTEN AV RÄDSLA;
MEN DET TROR JAG INTE PÅ

Fringesommar!

visitkort_2017_loh

På lördag uppträder jag med mitt poesiband Louise & Henke på Tranås Fringefestival. Vi kör spoken word blandat med musik och performance på ett småstad vs. storstad-tema (Klockan 16 på M.O.A.s).

bild2

Och i slutet av sommaren, 1 och 2 september uppträder jag med denna poesi & musikkonstellation: Louise & Henke featuring Nadja Itäsaari (The Soft Revolution of Goth Punk Poetry) på Gothenburg Fringe Festival. Foto: Mikael Geske

Fringe är ett koncept som kommer från Storbritannien och betyder bokstavligen ”lugg” eller ”frans”. Det symboliserar det som ligger i utkanten av finkulturen och är mer underground. Edinburgh Fringe Festival är världens mest kända Fringefestival.

PoPP på Island!

PoPP

PoPP – Poeter orkar Poetiska Projekt, från vänster: Axin Welat, Louise Halvardsson, Kristin Bjarnadottir, Anna Mattsson. Aktuella med läsningar på Island.

Efter en hektisk vår med poesigigs, workshops, föreläsningar och arrangerande av SM i Poetry Slam är det dags för semester!

Nej vänta nu … Jag ska ju till Island också … Det blir bara delvis semester eftersom jag ska stå på scen med PoPP, Författarcentrums poetgrupp. Vi uppträder här:

Lör 3 juni på LA Art Museum i Hveragerði, kl 15

Tis 6 juni på Nordurbakki, bokcafé i Hafnarfjördur, kl 20

Ons 7 juni på Nordens hus, Reykjavik, kl 19

Spoken word-workshop på Göteborgs Högre Samskola

Något av det finaste jag varit med om på länge hände igår. Jag satt ensam i matsalen (vägrar kalla det ”bamba” eftersom jag inte är göteborgare) på Göteborgs Högre Samskola. Mitt huvud var mosigt efter mina poesi/spoken word/poetry slam-workshops med årskurs sju som läser retorik. Trots att det var två evigheter sen jag gick på högstadiet kände jag mig udda och uttittad.

Tugg, svälj, tugg, svälj. Titta ut genom fönstret, titta ner på telefonen.

Plötsligt kommer det fram två tjejer och frågar om de får sitta vid mitt bord! De sa att de tyckte att det var jättekul med min workshop. Att de insåg vilken skillnad det gör hur man säger något, vilket tonläge och tempo man använder och så vidare. Bästa omdömet jag kunde få! Inte bara vad de sa utan just att de ville sitta med mig. Jag cyklade hem med ett sorl i huvudet, men med en sol i hjärtat!